Håhåjaja

De hade sagt att det skulle bli jävligt och de ljög inte. Givetvis slår det aldrig fel åt det hållet! Jag har ont. Ja, inte hela tiden men när jag rör mig. Alltså låter jag helst bli. Har jag ställt mig upp så står jag upp så länge jag kan, har jag satt mig så sitter jag där. Det är mellantingen som är jobbigast.
Jag tyckte ju att det var rätt OK i fredags, passade på att uträtta ärenden osv. I lördags gjorde jag absolut ingenting. Jag låg - hela dagen. Och såg ut som om jag var i sjunde månaden. Med värkar. Fortfarande gravid med värkar i söndags men jag insåg väl att jag inte bara kunde ligga där utan rörde mig lite mer. I måndags ringde jag kliniken och de talade om att det var fullständigt normalt! Hmmm, man kan stå ut med mycket när man vet att det är normalt. Det gjorde ju fortfarande fruktansvärt ont ibland med det var ju åtminstone normalt.
Så nu går jag här och längtar tills att mamma ska komma och pyssla om mig och att det ska bli torsdag så att jag får åka på återbesök. Det ska bli intressant. Om inte annat att höra förklaringen till hur jag ska kunna börja arbeta nästa vecka! Bara tanken på att köra bil får mig att kallsvettas.
Jag behövde gnälla av mig lite - det är nog inte så synd om mig som det låter - och får jag bara i mig lite kaffe nu så ska det nog bli bättre!