Så var det dags igen!

När man trodde det var vår så vaknar man till detta. Och det är antagligen inte sista gången heller. Jaha, det är väl bara att ställa in MCn igen.

Ajajajaj

Jag har varit på mitt första gympass på Friskis & Svettis. Blev lotsad runt av en kille i min ålder som klarade av konststycket att få mig att känna mig minst 20 år äldre - och detta utan att jag rörde en fena! Jag behövde bara gå intill och bli instruerad. Det finns uppenbarligen skäl till varför jag borde börja röra mig, jag är nämligen inte böjbar. Borde nog överväga ett jympapass - det finns något som heter jympa start som antageligen är för mig och övriga skapligt pigga 70+. Vi skulle gubevars stretcha efter passet idag! Milde himmel! Det var ju värre en en timmas intensiv styrketräning. Jag kan inte böja och nå dessa platser och delar som alla andra i världen kan. Tack och lov läste jag i tidningen häromdagen att stretching är överskattat, det tänker jag ta fasta på. Nu står i alla fall väskan åter packad innanför dörren i väntan på att förpassas ut till bilen i väntan på nästa pass - torsdag kanske. Eller i morgon? Skjut inte upp till övermorgon det du kan göra i morgon eller vad det nu heter! Det var, bortsett från stretchingen då, riktigt kul - trots streching.
Syrran är iväg till Bali med familjen. Jag följer hennes öden och äventyr i hennes nya blogg. Visst är det fantastiskt att hela tiden få uppdateringar om vad de gör och hur de mår - med bilder och allt.

Stubigt!

En riktigt jobbig helg. Förkyld så in i bänken, hela ansiktet värker. Och sovrumsrenovering. Det känns väl som om det inte hade behövt att sammanfalla. Just nu ligger det ett fint lager slipdamm över allting på övervåningen (och antagligen lite här nere också) och jag bara inte orkar köra dammsugaren. Dessutom tittade solen fram en del idag. Jisses! Men det kommer att bli så fint. Tapeten blir jättebra. En vägg är redan klar (han är duktig, mannen i mitt liv) så man kan se hur det kommer att bli. Då är ändå inte golvet på plats än. Nu skulle det ju vara kul att ta en tur till IKEA också, jag behöver sänggavel, sängbord, byrå, matta, lampor och möjligen bokhyllor. Det finns dock andra i familjen som inte riktigt delar min åsikt om detta så vi får väl se vad det blir.

I natt blev det till att köra förälder till Landvetter. Tre glada damer som ska göra Teneriffa i två veckor. Det kom ett SMS vid lunchtid att de kommit fram ordentligt och att det var runt 30 grader varmt. Det skulle vara något det!

Nu hade jag bokat ett första pass på Friskis & Svettis till i morgon. Det är nog bara att inse att det får skjutas på framtiden. Det är väl typiskt när man äntligen kommit så långt. Jag har i alla fall en tid inbokad till nästa vecka så det finns väl hopp om att det kan bli av då i alla fall.

Nu har jag fått pyssla lite

En LO och ett par födelsedagskort har det blivit den senaste tiden. Nu börjar ju vårens nyheter ploppa upp på hemsidorna och suget efter nyheterna är stort. Jag är otroligt stolt över mig själv för att jag inte föll till föga och åkte till Scrapmässan i Göteborg helgen som var, särskilt som Stefan och Clara var upptagna med annat på lördagen och jag kunde göra vad jag ville. Det sparade mig nog många slantar. Det är väl knappast så att jag behöver särskilt mycket.

Leksaker

Efter julhelgen har livet mest bestått av arbete, både här och där. Många fakturor blev det! Men trots brist på fritid så kunde jag inte låta bli att köpa mig en liten leksak. En liten Dremel! Att använda till metall och plexiglas. Åhh så roligt! Men den låter som en tandläkarborr enligt min dotter som försöker sova i rummet bredvid.

Jag har hunnit göra ett försök med plexiglaset och det blev så bra. Försökte få tag på spillbitar av färgat plexi men det var slut på Slöjddetaljer. Får be syrran slinka in och fråga om de fått in något i rätt tjocklek någon dag. Jag fick i alla fall en rejäl bit av en glasmästare här i stan. Jättetack!

Fortsättning!

Minnet är ju kort så tiden fram till jul har jag inte mycket minne kvar av, förmodligen var det lite julhandlande, lite julständande, lite pyntande och jobb och pyssel. Dagen innan julafton var vi bjudna till kompisen med dotter tillsammans med en annan familj. Trevligt sätt att inleda julen när man känner att allt är klappat och klart. Julen med familjen firades hos systeryster. Jul är ändå härligt! Oavsett var man är. Man träffas och umgås, får god mat och annat godis, och har man varit snäll kanske till och med en julklapp eller två. Barnen skötte sig och hunden blev kompis med Måns. I år fick jag jättefina dekorationsklot av Clara. Tack, gumman! Av mamma fick jag bl a en Globalkniv. Underbar!

Nyår var trevlig, tyvärr blev Clara sjuk dagen innan - feber - så gästerna halverades (antalet alltså, inte med julklappskniven!). Efter det så gick vi alla igenom förkylningen, vi vill gärna vara demokratiska och jämlika på det sättet. Jag var sist ut så lagom till min come-back i slalombackarna bröt förkylningen ut. En olycka kommer sällan ensam!

Stefan och Clara lyckades alltså få med mig till Stöten och dessutom få på mig slalomutrustning. Vi lämnade in vovven hos mormor och hyrde en stuga från söndag till torsdag. Vi kom upp vid fyratiden på söndagen och det var nästan -25 °C när vi kom fram. Hjälp! Inte riktigt vad vi hade hoppats på. Vi åkte direkt och hyrde skidutrustning till mig, de andra hade ju med sig sin egen utrustning. Stugan var liten men helt OK för oss tre.

På morgonen var det tack och lov lite varmare och det var bara att sätta på sig slalompjäxorna och bita ihop. Första gången på slalomskivor sedan 1970-talet! Och då ska man det första man gör åka knapplift! För att komma upp till backarna! Gudars, jag som är livrädd för liftar och inte stått på skidor på årtionden. Men det gick, om än lite darrigt, bara med ett litet pip när liften drog igång.

Gud ske lov för skidlärare! De måste vara av en speciell ras. Vi hann med tre åk och på den korta tiden hann han konstatera att jag var en naturbegåvning (hans ord - och det har han säkert inte sagt till någon annan!). Det gick faktiskt jättebra, antagligen har man lite nytta av att ha åkt mycket skidor i sin ungdom. Kul var det också, även om jag blev aningen förbannad på mannen i mitt liv när han efter mina första tre åk tog mig direkt upp till en, för mig, hysteriskt brant och isig nedfart. Enligt mig borde den ha angetts som svart men Stefan hävdar att den bara var blå. Det höll på att bli slutet av min slalomkarriär för den här gången. Jag kom i alla fall ner, i en bit, och höll mig sedan till lite mer lagom backar. Det var riktigt roligt. Man upptäcker också att man har många muskler man inte använder till annat än detta. På det plågsamma sättet.

På det stora hela var det några härliga dagar och vi hade fantastiskt väder. Det kan nog hända att jag ställer mig på skidor igen!

Nu måste jag krypa till korset...

...folk har varit på mig om att uppdatera min blogg och det har hängt över mig rätt länge nu. Jag har skyllt på fakturering (både på jobbet och hemma). Julgrejande. Semesterresande. Hundpromenerande. TV-tittande. Pysslande. Ja, listan kan göras lång. Men egentligen går det ju rätt fort. Nåväl - lite uppdateringar.

Pepparkaksbaket gick av stapeln traditionsenligt. Och det var jättekul att ses igen. Att det ska behöva gå ett år mellan gångerna är mig en gåta. Men livet rinner på. I expressfart. Många pepparkakor blev det. Och goda blev de. Och ungarna var jätteduktiga och så även vovven. Nu testade vi ny variant på pepparkakor - de stämplade! Har man nu en uppsjö med stämplar så ska de ju också användas. Det blev i alla fall lite fint. Även om pepparkakorna smakar likadant som innan.