Kortpysslat

Pysslade lite - sitta rakt upp och ner går just nu bäst. Gjorde ett kort till Felix som fyller år imorgon.

Håhåjaja

De hade sagt att det skulle bli jävligt och de ljög inte. Givetvis slår det aldrig fel åt det hållet! Jag har ont. Ja, inte hela tiden men när jag rör mig. Alltså låter jag helst bli. Har jag ställt mig upp så står jag upp så länge jag kan, har jag satt mig så sitter jag där. Det är mellantingen som är jobbigast.
Jag tyckte ju att det var rätt OK i fredags, passade på att uträtta ärenden osv. I lördags gjorde jag absolut ingenting. Jag låg - hela dagen. Och såg ut som om jag var i sjunde månaden. Med värkar. Fortfarande gravid med värkar i söndags men jag insåg väl att jag inte bara kunde ligga där utan rörde mig lite mer. I måndags ringde jag kliniken och de talade om att det var fullständigt normalt! Hmmm, man kan stå ut med mycket när man vet att det är normalt. Det gjorde ju fortfarande fruktansvärt ont ibland med det var ju åtminstone normalt.
Så nu går jag här och längtar tills att mamma ska komma och pyssla om mig och att det ska bli torsdag så att jag får åka på återbesök. Det ska bli intressant. Om inte annat att höra förklaringen till hur jag ska kunna börja arbeta nästa vecka! Bara tanken på att köra bil får mig att kallsvettas.
Jag behövde gnälla av mig lite - det är nog inte så synd om mig som det låter - och får jag bara i mig lite kaffe nu så ska det nog bli bättre!

Back on track!

Nu är jag hemma igen! Äntligen. Och ännu en gång ifrågasätter jag varför jag utsätter mig för sådana här saker! Det är fruktansvärt - tro inget annat. Men man glömmer fort och det går sakta men säkert över, lite bättre varje dag. Men ändå!!! Nästa gång kan väl någon ta och slå något hårt i huvudet på mig om jag så ens andas om narkos eller skalpell. Och definitivt inte i samma mening. Aldrig mer.
Så säger jag nu men vi får väl se om ett år när de säger att allt ska ha blivit bra. Hmmmm! Operationen gick i alla fall bra så här långt. Personalen var underbar så jag kan inte skylla något på dem. Nu återstår bara sex veckor i gördel. Med hyskor och hakar. Och dragkedja. Man ser allt till att planera sin dag.
Nåväl, jag ska försöka gå och lägga mig och sova igen. Det är inte lätt när alla ställningar gör ont på ett eller annat sätt, för att inte tala om att komma i och ur sängen. Jag gör ett försök. Nattinatti!

Beach 2009!

I morgon är det dags! Då läggs jag in och på tisdag blir det operation. Äntligen blir det gjort även om jag väntar med bävan. Läkarskräck, dödsångest och så hittar jag på något sådant här!
Jag har lyckats över förväntan med att förtränga detta så det är väl inte förrän nu jag börjat förstå att det är dags, på riktigt. Måste fixa det sista i morgon på lunchen och efter jobbet är det bara att packa väskan och åka till Falköping.
Har tillbringat helgen med att göra allt sådant jag inte kommer att kunna göra på ett tag nu, städat, tvättat, röjt i rabatterna, klippt gräs etc. Vi hann också med en sista MC-tur. Stefan, Clara och jag tog cyklarna till Vänga kvarn för en fika i lördags eftermiddag. Underbart väder och smarrig jättedrömkaka! Nu blir det ingen mer tur för mig för i år - det går nog inte så bra ihop med efterverkningarna av operationen!
Nåväl - håll tummarna för att allt fungerar bra så hör vi efter operationen.

Årets sista MC-tur?

Man vet ju inte, det kanske blir snö och rusk resten av hösten. Idag var det i alla fall en underbar höstdag med strålande solsken. Vi, Stefan, hans bror och jag, tog en tur till kvarnen i Hyssna och fikade. Vad fint det var. Och vilket fantastiskt fikabröd, nog så viktigt.

Nu börjar det bli dags!

För julkorten så klart! Här är en del av förra årets produktion. Jag räknar med att kunna sitta i lugn och ro när jag är sjukskriven. Jag kommer ju inte att kunna göra särskilt mycket annat. Nu börjar det dyka upp julnyheter på webshopparna och man sitter och dräglar och försöker låta bli att klicka hej vilt på "Gå till kassan". Det är inte alltid lätt. Ändå vet man ju att det kommer mer och mer ju närmare jul vi kommer.

Unghundskurs

Nu är han fullärd!! Hmmm visst! Men han har blivit väldigt mycket bättre. Och allt tack vare Dittes råd och tips. Nu får man hoppas att den värsta spökåldern och puberteten hinner gå över innan nästa kurs senare i vinter - vardagslydnad. Och med tanke på att han vissa dagar kan bli livrädd för vajande grässtrån (känns det som i alla fall) så har vi en tuff period framför oss. Och vi har en hel del att träna på hemma under tiden vi väntar på kursstart. Men han har blivit duktig på mycket och vissa dagar är han en riktig pärla. Vår lille kille!

Har varit och ätit tapas

Och det är ju så gott. Mmmmmm! Vi var ett gäng från jobbet som hade "after work" på Babbels. Varje gång det händer tänker man att varför gör man inte detta oftare men det är kanske därför det är så kul - att det händer så sällan! Jag lovade i alla fall Clara att jag ska ta med henne dit någon gång snart. Idag åt jag filodegsknyte fyllt med fläskfilé, jumbo klyftpotatis med vitlöksdip (Papas fritas con crema de ajo) och fläskfiléspett med guacamole á la Mexico (Pincho del solomillo de cerdo con tzatziki). Jag kan varmt rekommenderaa filodegsknytena! Mumma.

Silver!

Jag var hos Petra och hade en första introduktion i silversmidets ädla konst. Åhh så roligt det var! Och det går ju faktiskt att göra något "riktigt" redan från början.

Vi började lite lätt med att böja tråd, banka och löda. Och det blev så bra. OK, löda var väl en historia för sig. Inte helt lätt när man är lite pirrig och darrig på handen. Jag gjorde ett par försök och det lär nog gå åt några innan jag får snygga lödningar. Jag får väl under tiden lära mig att fila och slipa! Jag lärde mig också att det blir större än man tror. Åtminstone dubbelt mot vad jag hade tänkt mig. Men det blev bra som det blev. Supernöjd! Nu längtar jag efter nästa lektion. Då ska jag göra en ring, klippa i plåt, löda givetvis och säkert andra saker som jag inte vet något om än.

Tusen tack Petra för detta!

Jag har varit oursäktligt dålig på detta!

Men vad ska jag säga, det finns en hel del annat i livet också. Och just nu är det mycket av allt. Men kul. Det mesta i alla fall.

Det var en mycket intensiv vecka förra veckan med bl a cava-provning, smyckesmöhippa för sex glada tjejer i Dalum och Claras födelsedagskalas. Nu är det över. Och det blev bra. Och var rätt kul. Clara var nöjd och det gör att det var värt allt stök innan. Tack alla för att ni kom och firade henne och tack å hennes vägnar för presenterna.

Cava-provning var kul! Jag måste erkänna att jag inte visste vad cava var så jag fick googla det för att inte verka fullständigt bortkommen. Nu vet jag. Och gott var det. Och fantastiskt bra föreläsare eller vad man ska kalla det. Inköpslistan inför nästa vända till Systembolaget är klar.

I veckan var det utställning på jobbet med egna alster. Jag hade först inte tänkt vara med men blev övertalad till att ställa ut. Kul! Det innebar att jag satte mig måndag kväll och fixade fram lite nya smycken - sista minuten igen! Det var kul att se dessa fantastiska foton, Petras fina silversmycken och Annikas luffarslöjd. Fantastiskt - vilket tålamod. Synd bara att inte fler tar chansen att ställa ut.

Nu är det dags för en ny vecka, den ska nog kunna bli lika intensiv som förra veckan. Kära kollegan är på semester hela veckan så det blir fullare fart än vanligt på jobbet, vi ska till Babbels på after work på onsdag, sista gången på unghundskursen på torsdag och, viktigaste av allt, imorgon ska Petra ha kurs med mig i silversmide. JAAAAAA! Äntligen. Måtte hon inte vara sjuk, eller barnen, eller Fredrik för den delen. Jag längtar! Och planerar! Lite pirrigt. Jag har längtat så längen. Nu är frågan vad man ska göra, har suttit och ritat, skissat på möjliga varianter på ringar. Vi har tydligen kommit fram till att det är det jag ska börja med. Finns alla möjligheter i världen till att detta ska går åt helvete men man måste försöka. Även om jag med någon liten del av hjärnan nästan hoppas att jag inte ska tycka om det eller ha anlag för det. Det kommer ju att innebära en ny hoppy som tar tid, plats och säkerligen kostar en massa pengar. Men jag har längtat så längen så jag måste ge det en chans. Fingers crossed!

PS! Ni som fortfarande inte vet vad cava är kan jag meddela att det är spanskt mousserande vin - alltså champagne på spanska. DS.