En vecka efter...

Jag saknar min tös. Jag saknar Gustav. Och jag saknar faktiskt Shanghai.

Och som förra gången jag kom hem så tänker jag; Varför köpte jag inte det? Eller det? Jösses! Man kan tycka att jag skulle lära mig någon gång. Suck! Ni lämnade lite avtryck i alla fall, bortsett från att jag saknar er - så här har mina frukostar sett ut i veckan:

Jag har också njutit av det te jag köpte i mina fina tekoppar varje eftermiddag efter jobbet.

Kom hem på tisdag eftermiddag/kväll och det har till nu varit jobb, tvätt och städ sedan dess. Skönt nu när allt är gjort och huset är i ordning. Lite kan man sakna hotellvistelse med städ och bäddning.

Idag har vi varit en sväng till stugan. Clara, din gamla vän grodan har barn som bosatt sig i källaren, vi släppte ut honom i naturen igen.

i

Sista inlägget från Shanghai!

Idag är det dags för hemresa. Planet skulle gå strax efter klockan tio på morgonen så klockan sex stod jag packad och klar i receptionen och checkade ut. Jag skulle ringa efter taxi men för att undvika missförstånd bad jag receptionen göra det och angav ett taxibolag som var känt för att vara bra. Någonstans på vägen måste det ha blivit fel för jag tror nog att det var den risigt taxi jag någonsin åkt i, den hade inte ens bildskärm i nackstödet som alla har här. Nåväl, vi kom iväg och fram utan missöden och taxametern fungerade som den skulle. Just taxi är billigt i Shanghai och resan som var 5-6 mil gick lös på 177 RMB.

Väl på flygplatsen gick allt smärtfritt och jag lyckades till och med hitta temuggarna till mamma och några till mig också. Väl på planet kom vi tyvärr inte iväg i tid utan fick vänta i närmare en timma i planet men för övrigt var flygresan händelsefattig. Det jag upptäckt, både på dit- och hemresan, är att jag inte kan låta bli att följa underliga kinesiska serier! Vid båda tillfällena har jag haft stolsgrannar som tittat på detta och jag har inte kunnat koncentrera mig på min bok utan hela tiden sneglat på deras skärmar för att se hur det går.

Väl i Helsingfors blev vi som hade lite panik till anslutande plan dirigerade en genväg till säkerhetskontrollen och jag satte mig i nästa plan med 15 minuter till godo. Lika händelsefattig resa här, dock utan kinesiska tv-serier men med två äldre, mycket solbrända äldre herrar i shorts på väg hem från Thailand till Göteborg som stolsgrannar. Det var lätt underhållande det också. På Landvetter blev jag hämtad av Stefan och Texas och vid 18-tiden var jag hemma igen.

Det är alltid lika tråkigt att packa upp men skönt att ha det gjort och tvättmaskinen fick lite att göra igen efter att ha varit ledig i två veckor. Lite påfyllning av kylskåpet hanns med, matlagning och sedan började jag nicka till framför tv:n vid niotiden. Läggdags! Tro mig, sängen har sällan varit så skön.

Nattinatti! 

Sista dagen med Clara, Gustav och Shanghai

Idag är det måndag och sista riktiga dagen här. Ungarna går i skolan så förmiddagen får tillbringas på egen hand. Jag startar som vanligt med att äta frukost på rummet, göra mig iordning och sedan gå mot metron.

På vägen dit köper jag med mig en kaffe på McDonalds att ta med på tunnelbanan. Det tar drygt 20 minuter att ta sig till People's Square så det är lika bra att slå två flugor i en smäll.

Började med ytterligare ett besök på fakemarknaden som ligger på West Nanjin Rd. Tänkte försöka hitta snygga väskor till några behövande vänner, men det gav inget resultat, det fanns inte riktigt det jag hade tänkt mig. Hittade istället ytterligare ett snyggt armband till mig själv som gick följa med hem.

Från fakemarknaden gick jag tillbaks till People's Square och passade på att se mig omkring i parken lite. Det var, tvärt emot vad jag tyckt tidigare, en vacker park med många vindlande gångar, tivoli för barn,  små sjöar och många planteringar. På många ställen fanns grupper med bord och stolar där folk satt och spelade kort eller mahjong med hejaklack runt. I parken låg också Moca men det fanns inte tid för ett besök.

Klockan halv två skulle jag träffa ungarna så det var dags att hitta lite mat innan dess alltså gick jag till varuhuset vi skulle träffas utanför. I källaren fanns det en "food street", alltså många ställen med diverse maträtter,  juicer, bakverk och annat jag inte riktigt vet. Hittade en lokal hamburgerrestaurang där jag möjligen fick mitt livs bästa pommes - skurna med skal på och friterade.

Efter maten träffades vi och tog sikte på nagelmarknaden för att fixa systerdotterns önskelista. Det här är ju en värld jag inte riktigt är hemma i och det fanns fruktansvärt mycket att välja på. Jag hoppas att du blir nöjd, Ellen.

Efter nagelmarknaden gick vi och fikade innan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till ungarnas gamla områden och se om vi kunde hitta en kalender till Clara. På vägen dit ringde Stefan om batteriet (ingen som glömt väl). Han hade pratat med Finnair och de sa att drt var ok att ta med sig batteriet om vi delade det, tejpade polerna och tog detta som handbagage och har nu skrivit in i min bokning att jag kommer att ha med två (eller fler) batteripack. Nu fick vi alltså, när vi kom till ungarnas gamla områden, ta en taxi till mitt hotell och hämta batteriet och sedan åka med det till cykelaffären vi köpt cykeln i för att be dem ta isär det. När vi kom dit var klockan sju och de hade stängt. Givetvis! Tack och lov fanns det nästan vägg i vägg ytterligare en cykelaffär.

Vi gick in och Gustav förklarade på kinesiska vad vi ville. De tog genast itu med detta. Tre stycken! Vilket visade sig inte vara helt enkelt. Jag hade inte kunnat göra detta själv på hotellet. De fick till slut ut batteripacken och det visade sig bestå av ett enda pack, gick alltså inte att dela. Till deras förvåning. Tillbaks med allt igen och skruva ihop. Då erbjuder de sig att sända iväg det åt oss till Sverige, tydligen gör de sådant ofta eftersom de hade blanketter att fylla i liggande. De ringde transportfirman men det visade sig att de inte kunde lösa det utan kontaktade ett annat och tog reda på alla uppgifter. Eftersom klockan var såpass mycket kunde de inget göra så vi fick adressen och prisuppgift (de hade vägt det) så vi kunde ta oss dit själva med det. Vi tackade så mycket för all hjälp och frågade vad de ville ha betalt, vi hade trots allt tagit en halvtimme av deras tid, men det kostade inget. Jag är så glad att mina tolkar var med! Gustav pratade på och förklarade som en (i mina öron) infödd och jag är imponerad över vad de kan.

Efter detta tog vi en taxi till Clara och Gustavs lägenhet för att fixa lite mat. Vi gjorde en god lax-  och räksoppa med bröd till. Det är lite mysigt att ha vanligt vardagsrum med Clara och inte bara turistandet.  När vi ätit och mamman diskat åkte vi till mitt hotell där ungarna nyttjade duschen för sista gången och jag packade väskan. Med viss bävan! Obefogad visade det sig, det var bara ca 17 kg. Clara och Gustav fick bli vid en del grejer så jag slapp släpa hem dessa och efter många och långa kramar sa vi hejdå för den här gången och ungarna gick till metron för att ta sina cyklar hem och jag gick och lade mig efter att ha ställt några klockor.

Söndag

Ok, jag vet att det egentligen är måndag men tar det ändå, i tur och ordning.

Jag väckte Clara vid niotiden och vi åt frukost och gjorde oss iordning. Idag hade vi tänkt åka till fakemarknaden och Gustav skulle ansluta lite senare. När vi kom till People's Square och skulle byta metro kom vi på att vi kunde hoppa av här och passa på att gå till nagelmarknaden för att fixa en massa pryttlar till bästa systerdottern. Nåväl, så blev det inte riktigt. När vi kom ut ur metron kände jag igen namnet på varuhuset vi hamnat i och det var ett ställe som Clara och Gustav gillar mycket så vi gick dit först. Nu tog ju det lite tid så när vi väl var färdiga där var det bara att inse att vi skulle komma försenat till mötet med Gustav vid fakemarknaden och snabbt som ögat slänga sig på en tunnelbana dit. Nu visade det sig att han stått på en annan sida av stationen och väntat på oss så hade vi inte sagt något hade han aldrig upptäckt det.

Vi strosade omkring där i några timmar och efter mycket prutade kom vi därifrån mycket nöjda allihopa. I synnerhet jag. Nu hade jag äntligen köpt lite till mig själv och jag är jättenöjd med inköpen.

Klockan hade hunnit bli över sex när vi var klara så vi bestämde oss för att åka till den italienska restaurangen Da Marco som ligger på Pudong-sidan av Shanghai. Sagt och gjort, jag ringde och bokade bord till en halvtimme senare och vi gick upp till markytan och jagade taxi. Vi kom dit utan missöden och åt oss mer än mätta på god mat.

Efter maten tog vi taxi hem och släppte av Gustav vid deras lägenhet och gick sedan av vid "min" metro där Clara hade moppen så hon körde mig till hotellet. En bra dag!

Lördag

Idag var Clara och Gustav lediga så vi skulle passa på att åka till området runt Yuan Garden. Ett område som dels består av lite mer turistanpassade butiker närmast Yuan, dels ett gytter av de små hålen i väggen-butikerna och stora lokaler fyllda med bås som säljer allt man inte visste man behövde och lite till. Jag menar, ett bås med enbart fik fickspeglar eller kammar!

Vi började dagen med att Gustav gav sig i väg till en läkare för att få hjälp med en var här i ett finger. Han tog taxi dit medan jag och Clara tog metron till Yuan Garden. Idag var det sol och värme så det var som gjort för en dag utomhus.

Vi tillbringade ett par timmar med att springa in och ut ur båsen och jag fick avklarat ytterligare på inköpslistan från syrran och Clara hittade också en del till sig. Vid lunch anslöt sig Gustav med ett lite tunnare finger och en kasse medikament.  Vi satsade på det säkra kortet McDonalds och styrkta gick vi till området närmast Yuan.

En del tittande i butiker här också, provsmakande av olika nöt- och fröbars som var jättegoda och fick följa med hem, glassätande, demonstration av hur man använder bläckstavar till kaligrafi (fick också följa med) och mycket armbåge med turister.  Vi passade också på att gå på teprovning.

Det var en fantastisk upplevelse! Gustav skulle bara titta på men blev indragen ändå och jag tror han tyckte det var bättre än väntat. Vi fick testa en mängd olika sorter och typer av te; tebollar,  ginseng oolong, baby jasmin (små bladbollar), litchi black tea, te bestående av enbart torkad frukt och blomknoppar och mycket mer. Vi fick också veta vilka kannor och typ av koppar som ska vara till vilket te, vilka vattentemperaturer och vad varje te är bra för (baksmälla, vacker hy, bra syn  m m). Jag köpte två sorters te med mig hem - litchi och baby jasmine - ginseng oolong hade jag köpt  redan tidigare.

Det var nu sen eftermiddag och dags att tänka på återfår till vårt område. Vi tog metron till Wujiaochang och handlade till matvaror innan vi letade upp en restaurang för middag.  Det blev ett ställe där man plockade ihop ingredienserna man ville ha, det vägdes och man betalade per vikt och sedan wokades det tillsammans med en god sås, jordnötter och chili. Jättegott! Allt serverades i en stor skål som alla åt ur och till det gick man var sin skål ris.

Efter maten tog vi taxi till min metro där Gustav tog moppen hem och jag och Clara gick till mitt hotell med ett stopp på vägen för att köpa lite frukt. Clara skulle sova över och passa på att njuta av varm dusch. Lugn men mysig kväll som avslutades med samtal med Stefan.

Fredag

Idag har jag mestadels skött mig själv med undantag för när jag och Gustav hämtade våra uppsydda skjortor. Men från början...

Dagen började som vanligt med att jag vaknade alldeles för tidigt, låg och väntade på att det skulle bli dags att gå upp och äta frukost och fixa mig i ordning. Vid tiotiden lämnade jag hotellet och tog tunnelbanan till ett område som heter Xintiandi.  Det är ett uppfräschat område med gamla byggnader som numer härbärgerar mest flotta restauranger och butiker. Men det var intressant att se alla detaljer på byggnader som var bevarade.

Tänkte sedan att jag skulle gå därifrån till avokadotanten. Det var bara ett bekymmer, jag hade ingen adress och det var inte direkt runt hörnet. Men, gå var jag ju van vid så jag började traska. Nu gick promenaden genom French concession så det fanns en hel del att titta på även här. Problemet var att jag började tycka att jag passerat samma ställen lite för många gånger. Jag gick alltså omkring på samma gator mest hela tiden. Det är ett gytter av gator i de här områdena som går kors och tvärs så det är inte så konstigt.

Framåt ett-tiden började jag känna att det nog var nödvändigt att hitta någonstans att äta. Det fick bli ett hål i väggen. Nudlar fixade framför ögonen på mig med kött, svamp, paprika och lök. Nu var det ju inte så att jag kunde kommunicera med dem men de hade bilder att peka på så det löste sig. Maten kom fram blixtsnabbt och då dök nästa problem upp - jag hade inte ätit med pinnar sedan förra resan och uppenbarligen legat av mig helt. Det blev en slafsigt historia till de fyra anställdas stora förtjusning även om de var diskreta.

Jag letade väl vidare ett tag till efter maten men när klockan började närma sig 14:30 insåg jag att det började bli lite knappt med tiden - jag skulle träffa Gustav klockan tre utanför symarknaden - så det var bara att leta upp närmaste metro snabbt som ögat.

När vi hittat varandra gick vi in och letade upp vår leverantör. Vi fick våra skjortor och provade dem direkt för att se så att det inte var några problem. Både Gustavs och mina satt bra och vi var båda nöjda med resultatet. Det är något speciellt med siden!

Nu var det bara att raskt ta sig hem eftersom Gustav och Clara skulle ut med ett gäng svenskar och fira deras ena rumskompis som just fyllt 20 år. Själv satte jag mig med en kopp kaffe och fötterna i högläge en stund och försökte låta bli att somna. Vid 19-tiden insåg jag att jag var tvungen att lyfta på rumpan och ge mig ut och se om jag kunde hitta något att äta. Jag tog en taxi till gatan där Togo Taco ligger eftersom jag sett att det fanns en hel del restauranger och barer i området. Jag gick runt och letade en stund men hittade inget som verkade kul så det fick bli mexikanskt idag igen. Quesadillas med grönsaker och ost samt deras egna nachos med guacamole, creme fraich och köttfärsröra. Detta inmundigades med en Corona och tre gamla avsnitt av Vänner textat på kinesiska på en tv. Finns sämre sätt att tillbringa en kväll.

Efter maten gick jag till Walmart som ligger strax intill och köpte present till Stefan och haffade sedan en taxi och for hem. Nu är fötterna i högläge igen eftersom jag misstänker att helgen blir tuff. Nattinatti! 

Torsdag (dessa fantasifulla rubriker)

Började dagen med att ta tunnelbanan till Tianzifang - ett område i French concession med ett gytter av smala språng och små butiker. Tillbringade några timmar med att vandra omkring där, titta in i lite olika butiker, smaka på te, prova scarfar i siden och cashmer. Mycket krimskrams och en hel del fint. Saken blev inte sämre av att det var sol och ca 17 grader. Tittade också in på ytterligare ett Uniqlo och ett Muji.

Åkte sedan hem till hotellet för en välförtjänt kopp kaffe med fötterna i högläge igen. Nu är klockan snart 18 och jag vet inte riktigt vad som händer mer idag. Möjligen får jag ge mig ut och se om jag hittar någon smarrig street food. Återkommer med rapport.

Ja, då kommer rapporten här. Jag tog inte ett steg till utanför dörren, däremot kom mina personliga matleverantörer hit med händerna fulla av grillspett av alla de slag. Det var kyckling, kött, potatis, baconlindad sallad (!), blomkål, salladslök,  paprika, majs och bröd. Otroligt gott även om en del var lite starkt för mina otränade smaklökar. Nu har matbuden återvänt hem för att plugga vidare inför morgondagens prov och jag har precis pratat med mannen i mitt liv på Skype. I morgon blir det en spännande dag - jag och Gustav ska hämta våra uppsydda skjortor på symarknaden. Nattinatti!

Jag glömde fota innan vi började äta och detta är vad som återstår

Onsdag

Idag var dagen för den stora batterijakten!  Det var en del tråcklande med metron, letande och frågande efter adressen innan jag hittade dit. Väl där fick jag förklara för en dam vad jag ville och tack vare samtalet från butiken igår förstod hon vad jag var ute efter. En kvart senare gick jag därifrån med batteriet i min hand och försäkringar om att jag kunde ringa henne när som helst och fråga vad som helst.

Efter detta var det bara att börja ta sig hem igen. Nu hade klockan hunnit passera ett och det närmade sig lunch. Då tänkte jag att jag kunde ta mig till området där tacorestaurangen ligger eftersom det var fullt med mysiga restauranger runt omkring där. Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt mig, hoppade på fel metro vid ett byte och hamnade istället hemma! Nu var klockan nästan två så jag köpte med mig lite yoghurt och frukt och åt på hotellet tillsammans med en efterlängtad kopp med kaffe.

Vid fyra hade jag och ungarna bestämt att vi skulle träffas vid tunnelbanan för att åka till avokadotanten. Avokadotanten är (eller har) en livsmedelsbutik i French concession med nästan enbart internationella matvaror till bra priser och massor av grönsaker. Ett vattenhål för utlänningar i Shanghai. På vägen dit hittade vi också ett bageri med riktigt bröd, baguetter och till och med pretzel. Givetvis gick vi därifrån med en kasse med bröd och jag med en liten kopp illy espresso i handen.

Vi tog oss till våra hemtrakter igen och nu hade klockan hunnit passera sex och vi började bli hungriga, alltså stannade vi på vägen och köpte med oss två pizzor och tog med till hotellet. Under tiden vi handlade hade det börjat regna och på 10-minuterssträckan till hotellet hann det börja fullständigt vräka ned. Ungarna åkte moppe och jag gick men vi blev lika blöta allihop trots att de hade regncape på. Väl inne var det bara att hänga upp alla våta kläder så gott det gick och sedan hugga in på maten.

Clara och jag skulle iväg på ladies night på 97:e våningen i World Finance Center (kapsylöppnaren) så medan Gustav gav sig iväg hemåt var det hög tid för oss att slänga oss in i duschen och försöka göra sig vackra. Clara hade tack och lov tagit med sig ombyte så hon nyttjade min dusch också. När vi var fixade och fina tog vi en taxi till Pudong och slängde oss in i vimlet, bland en stor del av internationella ladies och en mycket mindre del män och ännu färre kineser. Hög och bra musik - jag lyckades säkert skämma ut dottern vid mer än ett tillfälle med sång och dans.

Efter några fria glas med bubbel och en mycket god Mojito började vi dra oss hemåt. Det där med taxi är ett äventyr. Kön utanför skyskrapan var lång och bilarna lyste mest med sin frånvaro så vi bestämde oss för att gå ut på gatan och fixa en taxi där. Efter rätt många passerande gröna bilar så fick vi äntligen napp och efter ytterligare lite diskussioner av vilka jag inget förstod var vi på väg hem. Jag måste säga att det är fantastiskt att ha egen tolk med sig!

Slocknade i princip omedelbart när jag gjort mig i ordning för natten så bloggandet kommer först idag på morgonen. Som hittills verkar regnfri,  tack och lov. Nu väntar frukost och sedan en tur till Tianzifang. Tack och hej...

Tisdag

Tog det lugnt på morgonen idag, åt frukost i godan ro, duschade och gav mig sedan ut på vandring. Det var en strålande dag med både sol och värme så det var riktigt skönt att komma ut. Första stoppet var Fudans matsal som låg på vägen till Wujiaochang som var målet. Där höll jag Clara och Gustav sällskap medan de åt och tittade på deras skolmatsal. Mycket annorlunda än hemma! Men maten såg ok ut och det luktade gott.

 Efter det stoppet gick jag till ägget som vi väl för enkelhetens skulle kan kalla det. Ett område med butiker och varuhus inte långt från där vi bodde förra gången vi var här. Efter en kopp kaffe på ett fik tog jag mig ner i källaren och jag måste erkänna utan att överdriva att jag en stund var rädd att jag aldrig skulle hitta ut igen! Milde himmel vad stort och snurrigt. Hittade i alla fall min favoritaffär - Uniqlo - så dagen var räddad.

Klockan 16 skulle jag och Clara träffas för att försöka lösa Stefans batteribryderi. Vi besökte cykelaffären vi var i förra resan och förklarade vårt dilemma. Deras engelskakunskaper var bristfälliga men en tjej där ringde helt sonika upp sin bror som fick ställa upp som tolk. Tack vare honom lyckades vi lokalisera ett batteri till en butik som skulle ligga 8 km därifrån och jag fick adress och telefonnummer på en lapp och fick också reda på vad det skulle kosta. Vi tackade för hjälpen och gav oss iväg till nästa punkt på dagordningen. Naglar! Upp på moppen och iväg med ett stopp på vägen för att köpa lite färska jordgubbar och färsk ananas. Kostade oss ca 20 kronor och smakade underbart.

Nu skulle då morsan för första gången få naglarna fixade på nagelsalong. Vi kom överens om att Clara skulle börja och tur var väl det. Jisses, vilken massa beslut! Färg, färger, påbyggnad, förlängning, form, mönster? Och då vet jag säkert inte ens hälften. Nåväl, både Clara och jag lyckades bestämma oss till slut och hon gick därifrån med ruggigt snygga mörkt blå/grå naglar varav en på varje hand var glittrig i samma kulör och jag likadant men utan förlängning och i en brunrosa nyans. Jag vet, jag är lite mesig.

Efter naglarna åkte vi hem till ungarnas lägenhet och hämtade upp Gustav för att sedan ta en taxi till en tacorestaurang en bit bort. Väldigt smarrigt! Vi fick ett par regndroppar på oss men fick flytta in under markisen så det gick bra. Taxi hem, släppte av Clara och Gustav på vägen, och snabbt ner i fåtöljen och upp med fötterna. Jag kan säga att det till och med har uppstått blodvite av allt gående. Måste nog fixa lite med detta i morgon. Efter att ha fått kontakt med både mamsen och Stefan är det nu dags att lägga sig så jag orkar med morgondagen som verkar innefatta barhäng och champagne! Nattinatti